Page 653
ਨਾਨਕ ਭਏ ਪੁਨੀਤ ਹਰਿ ਤੀਰਥਿ ਨਾਇਆ ॥੨੬॥
naanak bha-ay puneet har tirath naa-i-aa. ||26||
O Nanak, sie werden rein, weil sie im Hause des Herrn baden.(26)
ਸਲੋਕੁ ਮਃ ੪ ॥
salok mehlaa 4.
Shaloka M. 4
ਗੁਰਮੁਖਿ ਅੰਤਰਿ ਸਾਂਤਿ ਹੈ ਮਨਿ ਤਨਿ ਨਾਮਿ ਸਮਾਇ ॥
gurmukh antar saaNt hai man tan naam samaa-ay.
Der Geist des Gurmukhs wohnt in Ruhe, sein Geist in Naam eintaucht.
ਨਾਮੋ ਚਿਤਵੈ ਨਾਮੁ ਪੜੈ ਨਾਮਿ ਰਹੈ ਲਿਵ ਲਾਇ ॥
naamo chitvai naam parhai naam rahai liv laa-ay.
Er meditiert über Naam, rezitiert Naam und setzt sich im Einverständnis mit Naam.
ਨਾਮੁ ਪਦਾਰਥੁ ਪਾਇਆ ਚਿੰਤਾ ਗਈ ਬਿਲਾਇ ॥
naam padaarath paa-i-aa chintaa ga-ee bilaa-ay.
Er gewinnt das Geschenk Naams, seine Angst verschwindet.
ਸਤਿਗੁਰਿ ਮਿਲਿਐ ਨਾਮੁ ਊਪਜੈ ਤਿਸਨਾ ਭੁਖ ਸਭ ਜਾਇ ॥
satgur mili-ai naam oopjai tisnaa bhukh sabh jaa-ay.
Wenn er dem Guru begegnet, wächst Naam in seinem Geist. Sein Hunger und seine Wünsche werden besänftigt.
ਨਾਨਕ ਨਾਮੇ ਰਤਿਆ ਨਾਮੋ ਪਲੈ ਪਾਇ ॥੧॥
naanak naamay rati-aa naamo palai paa-ay. ||1||
O Nanak, wenn man von Naam erfüllt ist, sammelt man nur Naam. (1)
ਮਃ ੪ ॥
mehlaa 4.
M. 4
ਸਤਿਗੁਰ ਪੁਰਖਿ ਜਿ ਮਾਰਿਆ ਭ੍ਰਮਿ ਭ੍ਰਮਿਆ ਘਰੁ ਛੋਡਿ ਗਇਆ ॥
satgur purakh je maari-aa bharam bharmi-aa ghar chhod ga-i-aa.
Wenn man von dem Satguru, dem Purusha, verflucht ist, befindet man sich in Zweifel verwickelt und man verlässt sein Haus.
ਓਸੁ ਪਿਛੈ ਵਜੈ ਫਕੜੀ ਮੁਹੁ ਕਾਲਾ ਆਗੈ ਭਇਆ ॥
os pichhai vajai fakrhee muhu kaalaa aagai bha-i-aa.
In der Welt gibt man ihm den Spottpreis. Hier und in der anderen Welt verliert er seine Ehre.
ਓਸੁ ਅਰਲੁ ਬਰਲੁ ਮੁਹਹੁ ਨਿਕਲੈ ਨਿਤ ਝਗੂ ਸੁਟਦਾ ਮੁਆ ॥
os aral baral muhhu niklai nit jhagoo sutdaa mu-aa.
Er redet undeutlich, verleumdet andere und so kommt er um.
ਕਿਆ ਹੋਵੈ ਕਿਸੈ ਹੀ ਦੈ ਕੀਤੈ ਜਾਂ ਧੁਰਿ ਕਿਰਤੁ ਓਸ ਦਾ ਏਹੋ ਜੇਹਾ ਪਇਆ ॥
ki-aa hovai kisai hee dai keetai jaaN Dhur kirat os daa ayho jayhaa pa-i-aa.
Niemand kann ihm helfen, weil solch sein Schicksal, nach seinen eigenen früheren Leistungen, ist.
ਜਿਥੈ ਓਹੁ ਜਾਇ ਤਿਥੈ ਓਹੁ ਝੂਠਾ ਕੂੜੁ ਬੋਲੇ ਕਿਸੈ ਨ ਭਾਵੈ ॥
jithai oh jaa-ay tithai oh jhoothaa koorh bolay kisai na bhaavai.
Wohin er geht, erzählt er immer Lügen, man hat ihn nie gern.
ਵੇਖਹੁ ਭਾਈ ਵਡਿਆਈ ਹਰਿ ਸੰਤਹੁ ਸੁਆਮੀ ਅਪੁਨੇ ਕੀ ਜੈਸਾ ਕੋਈ ਕਰੈ ਤੈਸਾ ਕੋਈ ਪਾਵੈ ॥
vaykhhu bhaa-ee vadi-aa-ee har santahu su-aamee apunay kee jaisaa ko-ee karai taisaa ko-ee paavai.
O Heilige, schaut den Ruhm des allmächtigen Herrn an. Man erntet die Frucht nach seinen Taten.
ਏਹੁ ਬ੍ਰਹਮ ਬੀਚਾਰੁ ਹੋਵੈ ਦਰਿ ਸਾਚੈ ਅਗੋ ਦੇ ਜਨੁ ਨਾਨਕੁ ਆਖਿ ਸੁਣਾਵੈ ॥੨॥
ayhu barahm beechaar hovai dar saachai ago day jan naanak aakh sunaavai. ||2||
Solch eine ist die Wahrheit, man versteht sie an der Tür des Herrn. Nanak, der Diener erklärt diese Wahrheit. (2)
ਪਉੜੀ ॥
pa-orhee.
Pauri
ਗੁਰਿ ਸਚੈ ਬਧਾ ਥੇਹੁ ਰਖਵਾਲੇ ਗੁਰਿ ਦਿਤੇ ॥
gur sachai baDhaa thayhu rakhvaalay gur ditay.
Der Satguru hat das Dorf besiedelt, er selbst hat die Wachen eingestellt.
ਪੂਰਨ ਹੋਈ ਆਸ ਗੁਰ ਚਰਣੀ ਮਨ ਰਤੇ ॥
pooran ho-ee aas gur charnee man ratay.
Derart wird unser Verlangen erfüllt und man trennt sich von der Liebe des Gurus.
ਗੁਰਿ ਕ੍ਰਿਪਾਲਿ ਬੇਅੰਤਿ ਅਵਗੁਣ ਸਭਿ ਹਤੇ ॥
gur kirpaal bay-ant avgun sabh hatay.
Unendlich, mitfühlend ist der Guru, er entfernt unsere Sünden.
ਗੁਰਿ ਅਪਣੀ ਕਿਰਪਾ ਧਾਰਿ ਅਪਣੇ ਕਰਿ ਲਿਤੇ ॥
gur apnee kirpaa Dhaar apnay kar litay.
In seinem Mitleid macht der Guru uns zu seinem eigen.
ਨਾਨਕ ਸਦ ਬਲਿਹਾਰ ਜਿਸੁ ਗੁਰ ਕੇ ਗੁਣ ਇਤੇ ॥੨੭॥
naanak sad balihaar jis gur kay gun itay. ||27||
Nanak opfert sich dem Guru, der so viele Werte hat. (27)
ਸਲੋਕ ਮਃ ੧ ॥
salok mehlaa 1.
Shloka M. 1
ਤਾ ਕੀ ਰਜਾਇ ਲੇਖਿਆ ਪਾਇ ਅਬ ਕਿਆ ਕੀਜੈ ਪਾਂਡੇ ॥
taa kee rajaa-ay laykhi-aa paa-ay ab ki-aa keejai paaNday.
Man bekommt alles, im Willen des Herrn, alles andere ist nutzlos.
ਹੁਕਮੁ ਹੋਆ ਹਾਸਲੁ ਤਦੇ ਹੋਇ ਨਿਬੜਿਆ ਹੰਢਹਿ ਜੀਅ ਕਮਾਂਦੇ ॥੧॥
hukam ho-aa haasal taday ho-ay nibrhi-aa handheh jee-a kamaaNday. ||1||
Alles kommt nach seinem Befehl, die Leute bewegen sich nach seinem Willen. (1)
ਮਃ ੨ ॥
mehlaa 2.
M. 2
ਨਕਿ ਨਥ ਖਸਮ ਹਥ ਕਿਰਤੁ ਧਕੇ ਦੇ ॥
nak nath khasam hath kirat Dhakay day.
In der Hand des Herrn sind die Zügel. Man wird nach seinen früheren Leistungen gedrängt.
ਜਹਾ ਦਾਣੇ ਤਹਾਂ ਖਾਣੇ ਨਾਨਕਾ ਸਚੁ ਹੇ ॥੨॥
jahaa daanay tahaaN khaanay naankaa sach hay. ||2||
Man geht dahin, wo man seine Nahrung findet. Nanak, dies ist die reine Wahrheit. (2)
ਪਉੜੀ ॥
pa-orhee.
Pauri
ਸਭੇ ਗਲਾ ਆਪਿ ਥਾਟਿ ਬਹਾਲੀਓਨੁ ॥
sabhay galaa aap thaat bahaalee-on.
Der Herr selbst hat seine Ordnung geschaffen,
ਆਪੇ ਰਚਨੁ ਰਚਾਇ ਆਪੇ ਹੀ ਘਾਲਿਓਨੁ ॥
aapay rachan rachaa-ay aapay hee ghaali-on.
Er erschafft und selbst vernichtet auch.
ਆਪੇ ਜੰਤ ਉਪਾਇ ਆਪਿ ਪ੍ਰਤਿਪਾਲਿਓਨੁ ॥
aapay jant upaa-ay aap partipaali-on.
Er selbst bezeugt alle Geschöpfe, er gewährt ihnen die Freude,
ਦਾਸ ਰਖੇ ਕੰਠਿ ਲਾਇ ਨਦਰਿ ਨਿਹਾਲਿਓਨੁ ॥
daas rakhay kanth laa-ay nadar nihaali-on.
durch seinen gnädigen Blick.
ਨਾਨਕ ਭਗਤਾ ਸਦਾ ਅਨੰਦੁ ਭਾਉ ਦੂਜਾ ਜਾਲਿਓਨੁ ॥੨੮॥
naanak bhagtaa sadaa anand bhaa-o doojaa jaali-on. ||28||
O Nanak, die Anhänger des Herrn sind immer in Seligkeit. Ihre Liebe brennt für andere. (28)
ਸਲੋਕੁ ਮਃ ੩ ॥
salok mehlaa 3.
Shloka M. 3
ਏ ਮਨ ਹਰਿ ਜੀ ਧਿਆਇ ਤੂ ਇਕ ਮਨਿ ਇਕ ਚਿਤਿ ਭਾਇ ॥
ay man har jee Dhi-aa-ay too ik man ik chit bhaa-ay.
O mein Geist, meditiere über den Herrn, in Liebe und Ernsthaftigkeit.
ਹਰਿ ਕੀਆ ਸਦਾ ਸਦਾ ਵਡਿਆਈਆ ਦੇਇ ਨ ਪਛੋਤਾਇ ॥
har kee-aa sadaa sadaa vadi-aa-ee-aa day-ay na pachhotaa-ay. .
Ewig ist der Ruhm des Herrn, er schenkt seine Geschenke und es reut ihn nicht.
ਹਉ ਹਰਿ ਕੈ ਸਦ ਬਲਿਹਾਰਣੈ ਜਿਤੁ ਸੇਵਿਐ ਸੁਖੁ ਪਾਇ ॥
ha-o har kai sad balihaarnai jit sayvi-ai sukh paa-ay.
Ich opfere mich immer dem Herrn. Durch seinen Dienst gewinnt man die Glückseligkeit.
ਨਾਨਕ ਗੁਰਮੁਖਿ ਮਿਲਿ ਰਹੈ ਹਉਮੈ ਸਬਦਿ ਜਲਾਇ ॥੧॥
naanak gurmukh mil rahai ha-umai sabad jalaa-ay. ||1||
Nanak, Gurmukh verbrennt sein ‘Ich’ und löst sich im Wort auf. (1)
ਮਃ ੩ ॥
mehlaa 3.
M. 3
ਆਪੇ ਸੇਵਾ ਲਾਇਅਨੁ ਆਪੇ ਬਖਸ ਕਰੇਇ ॥
aapay sayvaa laa-i-an aapay bakhas karay-i.
Der Herr selbst stellt uns zu seinem Dienst, er selbst verzeiht uns.
ਸਭਨਾ ਕਾ ਮਾ ਪਿਉ ਆਪਿ ਹੈ ਆਪੇ ਸਾਰ ਕਰੇਇ ॥
sabhnaa kaa maa pi-o aap hai aapay saar karay-i.
Er ist Vater und Mutter auch für alle, er selbst sorgt für alle.
ਨਾਨਕ ਨਾਮੁ ਧਿਆਇਨਿ ਤਿਨ ਨਿਜ ਘਰਿ ਵਾਸੁ ਹੈ ਜੁਗੁ ਜੁਗੁ ਸੋਭਾ ਹੋਇ ॥੨॥
naanak naam Dhi-aa-in tin nij ghar vaas hai jug jug sobhaa ho-ay. ||2||
O Nanak, diejenigen, die über den Herrn meditieren, wohnen zu Hause. Ihr Renommee wird durch das Zeitalter bekannt. (2)
ਪਉੜੀ ॥
pa-orhee.
Pauri
ਤੂ ਕਰਣ ਕਾਰਣ ਸਮਰਥੁ ਹਹਿ ਕਰਤੇ ਮੈ ਤੁਝ ਬਿਨੁ ਅਵਰੁ ਨ ਕੋਈ ॥
too karan kaaran samrath heh kartay mai tujh bin avar na ko-ee.
O Herr, du bist die Ursache. O Herr, außer dir gibt es keinen anderen.